Min mormor, Ida, född 1880
var en gång en ung flicka
med krusigt hår och långa flätor
som trosvisst sprang livet till mötes
Hennes far var rik
ägde gård, åkrar och ängar
boskap, hade pigor och drängar
Ida lärde sig väva och sy
brodera blekingesöm i blått och skärt
Hon kantade sina lakan med spets
vävde dukar i finaste lin
stoppade brudkistan full
- Man sneglade åt storbonden nästgårds
som hade en son i passande ålder -
Så hände det, som inte fick hända:
Ida råkade i olycka, som man sa
Hennes mage började otillbörligt att växa
Vem fadern var, visste ingen
Bönder talade inte om känsliga ting
Ida stod där med skammen och skulden
Föräldrarna tog hand om den "oäkte" gossen
Syskonen kom så småningom att dela på arvet
Bondsonen nästgårds fann sig en brud
vars midja ännu var smal
Ingen nåd fanns för Ida
hon blev tungsint, folkskygg och dyster
Å, mormor, om dagen-efter-pillret funnits eller fri abort
Så mycket lidande du hade besparats!
Men då hade förstås historien blivit en annan

Jag tror inte Ida hade någon relation. Det hade man märkt och ställt fadern till svars. Jag tror barnet var resultatet av ett one night stand. Kanske blev Ida våldtagen av en dräng på gården, kanske gick hon med frivilligt i ett tillfälligt sinnesrus, den hemligheten tog hon med sig i graven. Den tidens tystnad på landet var otäck. Den var brist på kontakt mellan människor och även konsekvensen av bristfällig skolutbildning, brist på böcker, musik för att inte tala om film och teater. Allt som rörde sexuallivet var tabu. Så ensam hon måste ha varit Ida. Ja, psykolog eller kurator hade hon förstås inte heller tillgång till!