Det är en tidig morgon i maj
En grupp flickor sitter i ett klassrum
böjda över latinsk grammatik
Där ute är våren ung
Springvattnet porlar och
magnolian har slagit ut sina blad
Här inne är luften tung
Substantivens deklinationer
och verbens konjugationer
Det går så trögt idag
Då säger magistern: "Nu ska vi läsa en dikt
av en romersk skald, som heter Catullus
Han hade en flickvän, Lesbia,
som han besjöng i mången sång.
Läs själva nu, får ni se":
Och de läser: "Vivamus, mea Lesbia et amemus"
Låt oss leva, min Lesbia, låt oss älska
Se'n blir det värre:"
"rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimus assis"
men med lexikons hjälp klarar de av det:
"Vi bryr oss inte ett dugg om gamla
stränga gubbars prat "
Och lite längre ned: "Da mi basia mille,
deinde centum, dein mille altera"...
"Ge mig tusen kyssar, sedan hundra,
sedan tusen igen"...
Han var ju lättsinnig, den gamle poeten,
som levde i Rom innan Jesus var född
Detta budskap känner de igen
Det är ju det samma som i den sång
de snart ska sjunga från skolans trapp:
"Låtom oss fröjdas i ungdomens våår"
Resten av dikten går som en dans
Skolklockan ringer, lektionen är slut
De slår ihop sina böcker och skyndar ut
i den leende morgonens glans.