Om kvällen
när jag vill sova
radar minnena upp sig
omkring min säng
De umgås inbördes, minglar,
helt likgiltiga för min person
När jag omsider, äntligen, till slut
lyckats somna
tar de sig in i mina drömmar,
där de - oberoende av tid och rum och kausalitet -
fortsätter sitt sällskapsliv
Detta får mig ibland att längta
efter utplåningens befrielse,
som Louise Glück nämner i en dikt!