Morgon fager och ljus,
höstluften förförisk och lätt
Hoppet knackar på och påminner,
lågan inom dig bär ännu kraft

Men sinnet finner ingen ro,
ödslar sina krafter
tar ut sig,
blottad
Kroppen allt svagare,
det gör ont
naken,
måste vara avklädd
blottad

Väntar på rovdjuret
dom sätter tänderna i strupen
Väntar på de sista andetagen,
som pulsera genom mina vener
Väntar på att ögonlocken
går ner en sista gång

Det gör ont,
för ont för att orka kämpa