Yvig och grå
fruktad och utdöende
kommer du varghona
ska jag inte vända dig ryggen
inte igen
sjunger barnen under lien
som gudfader en gång hängt upp
och lämnat därhän
ska jag knäböja
och låta sången mynna ut
och ut från de långa åren oförlösta
nynna till späckhuggarnas klagan
sorgband av konformade tänder
och när raderna tagit slut
ska tassavtrycken leda mig in i dig
med pälskragen som mitt ledrep
följa vägen tillbaka
till alla bäckar och floders moder
låta skogen förtära mig liv och lem
tills jag hör henne
från den allra första stund

porlande

porlande

porlande