Jag dör inte av kommentarer. Ni får ursäkta upplägget, men dikten skrev jag ursprungligen på en annan sida, där texten var mindre. Jag grät aldrig när jag såg Pretty Woman.Någon gång kanske man får en anledning till att inte stänga av radion av pur uttråkning när femtioelfte kärleksballaden tar vid med smäktande gitarrer och vokalister direkt från sträckbänken
Någon gång kanske man kan läsa en hel ungdomsbok utan att förbryllat konstatera att Johanna, 16 år har en konstig tendens att bli LDS-trippad av ett sms från mr-jobba-i-kassan-på-ICA
Någon gång kanske man kan läsa en dikt, vilken som helst och faktiskt förstå alla randomord som kan likställas eller jämföras med ÅNGEST och vad de har att göra med en kyss i en tambur
För ni får ursäkta att jag somnar under Broarna i Madison County Och att mina ord av tröst är alldeles för psykologiskt korrekta Men "jag älskar ju honom" är inget argument
Många har korsat min väg, delat mina tankar och rört min hud Men ingen LDS-eufori har ännu lämnat mig hög och berörd Många har jag sårat men mitt hjärta är helt
Och det känns mer hälsosamt på det viset, ensamt men hälsosamt För jag vill inte få en hjärtattack när mobilen piper i fickan och gå i tusen bitar när det inte är från mr-jobba-i-kassan-på-ICA
Någon gång kanske någon ger sig fan på att "det är hennes tur" och kommer springande med kärlek på vinst och förlust och då får vi väl se vem som springer fortast |
Nästa text
Föregående Cyanid |