drömde
om ett svar om tillvaron
om det som inte var
och om att kunna släppa ut
en förkunnelse
om att det finns en sorg inom oss
som vi inte vill ska komma ut
för vi vet och känner hur livet
slipper oss förbi
och
att det inte finns något
vi kan göra åt det,
fast att vi vill

glömde
mitt svarta anteckningsblock
för en stund
kanske var det vinden,
ett solsken på min kind
och att jag var nästan lycklig?
minns stigen
och hur jag hoppade från sten till sten
fnittrade, och hur havet glittrade


gömde
ditt svar inom mig
och visst gjorde det ont
att du inte ville något mer
som en molande värk
där ängen vajar
av vissnande blomster
ligger jag nu ner och
minns
hur vi gick in och ut
och hur vi drömde, glömde och gömde
våra tankar
om en vit vecka