har du någon gång hört björnen sjunga

där han for vägen fram mot lyckans bro

bältet satt rätt över magens kullager

det enda pojkvaskern bar... på kroppen

han sprang över bryggan den pojken 

klädd i korkbältet hårt och fast snört

mor ville inte pojken skulle fara sjön

bältet på så att de kunde fiska upp'an

... ... ...

han talte med mitt barnbarn på fem

för han frågade så behändigt - vem? 

han fråga så vänt att gubben smalt

och detta kunde "björnen" ej glömma

en pojk som tänkte helt av sig själv

om en gammal gubbe som honom

- hur var det för dig när du var liten

hade du det bra eller var du fattig?...

Björn förundrades å det förunderligaste

en sjuåring som tänkt så självständigt

att en klurar ut alla dess anknutna frågor...

björnen här! svarade han när vi ringde

vi sa att vi var kaninerna på höskullen

så skrattade vi i en fin harmonisk ton

min dotter kvittrade i Björns närvaro

hjärtat vill brista över tidens tand idag

den har bitit av hjärtnervens rotspets

lämnat "björnen" okontaktbar för nu

tidens ände har nått vår älskade Björn... ... 

ingen, vi säger ingen, var så älskad som Du!

vi älskade dig för du var en sann människovän

Björn vi bär dig för alltid med i våra hjärtan!