Vid solnedgångens land
bortom horisontens rand

glöder himlen likt ametistens öga
där faller molnen som till föga

Där råder bara solnedgångs ljus
långt bortom stadens alla hus.

Där finner jag mig själv till ro
men där vill jag inte bo
Bara komma dit någon gång ibland
sittandes på en enslig strand
bara njuta och beakta
när så solen går ner så sakta