Ensamhetens vrå
smyger sig sakta på
Den fyller ej min själ med frid
Kan den fylla mitt liv med tid?


Ensamhetens vrå
är för många svår att förstå sig på
För mig,det ömmar- skälver i mitt bröst
Jag finner inte det minsta till klenaste tröst


Sinnesron som annars finns förtvinas
Hjärtat pumpar,känslorna förfinas

När så ensamheten smygts sig på
Då tassar rastlösheten på tå
Små små lätta steg blir med ens en börda stor
När ensamheten inom en bor

Somliga njuter av detta känslomässiga spektakel till \"vilorum\"
Men jag måste då vara bra dum
För... för mig är ensamhet en evig vånda lång
En vånda jag fasar över GÅNG efter GÅNG!!