Betraktar mig själv som karaktär och de jag möter.

Livet och hur pulsen i det stöter.

Vem eller vad formade oss till dem vi är.

Vad ville de med oss och hur vi är.

Svaren hittar jag genom introspektion i kalejdoskopet för våran värld.

Färger säger mer än tomma ord. De har sitt ordlösa språk.

Vibrationer är mer sanna än lögner vi tror på.

Jag vill inte längre vara det jag tror om mig själv.

Utan utforskandet av möjligheten till något annat.

Omskapa bara för att jag kan.

Ingenting kan stanna i utveckling, det går inte att bromsa in livets fart.

Bara döden sätter punkt för den, förruttnelsen och kretsloppet.

Där är vi inte ännu.