minnen faller över mig

och jag kan inte längre värja mig

tjugotvå år har gått

det var ett annat liv då

en annan balkong,.en annan man

men jag hade kunnat skriva

samma brev idag

"allt är du och allt vill jag ge dig"

allt var han och allt gav jag honom.

allt raserade han

och det var första gången

jag gick sönder och blev hel igen.

eller blev jag det? blev jag någonsin hel?

kanske gömde jag mig bara i andra famnar

för att tanken på honom skulle blekna

och den gjorde det medan andra tankar

grep tag i mig och tog sönder mig

 han finns inte mer i livet

efter honom den stora kärleken

kanske den enda

och jag skräms ibland av tanken

att han är den jag söker 

i alla jag möter än idag

men också han gjorde mig illa

även om jag inte tror

att han någonsin förstod

 han bor idag på ett demensboende

när jag ser tillbaka idag

ser jag att alla män jag har mött

som rört vid mitt hjärta

har något gemensamt

de är små människor

med stort bekräftelsebehov

och jag har öst och öst ur min kärleks brunn

tills jag inte haft någonting kvar

 för ingen har kunnat fylla på

ändå sitter jag här tjugotvå år senare

på en annan balkong

och vill skriva samma ord

till en annan man

men jag låter pennan vila

i tacksamhet över det åren  lärt mig;

känslan kan vara vad den vill

men handlingen kan jag styra

även när mitt hjärta skriker

 "allt är du och allt vill jag ge dig"

2022