det är aldrig över,
havets vackra skepnad
månens ljus över stulet svarta vyer

du ser bara vad du vill se,
men det är aldrig över,
när solen fortsätter sin resa över himlavalvet
för att sedan kortlivat dö en liten stund

vi är bruset som bara stör,
och flyttar det självklara till en plats
där det inte hör hemma

det är aldrig över,
njutningen av att behagas av det omättliga
som fyller bägaren

vi ser
vi hör
vi känner men vi kan inte inse det
uppenbara framför våra ögon

det är aldrig över
och du är en stor del av det