Augustimörkret hade sänkt sig; det milda, varma augustimörkret. Nyss hade hon fått en ladd av en av de ledande i näringslivet för att följa honom till hans hotellrum och...
På det hade hon dragit en lina, för att i någon mån lindra illamåendet. Nu satt hon på en öde uteservering vid ett bord för två. På bordet en halvt urdrucken vinflaska. Det var hennes andra för kvällen.
Mera vin. Hon drack i hastiga klunkar.
Rusen släppte hennes tankar fria; ohämmade, ständigt tagande nya banor for de snabbt omkring, med glädje, sorg, ångest – ångesten starkast.
En gestalt tonade plötsligt fram på stolen mittemot. Hon kisade. Hennes mormor satt där, med milda ögon och det långa vita håret som föll ner på axlarna.
Ett hårt grepp om vinglaset. Tankarna for än vildare.
– Drick inte mer! Du blir så konstig då, ser figurer och så.
Mormodern lutade sig fram, såg nyfiket på henne .
– Berätta!
Ännu en klunk av vinet. Det började snurra ordentligt nu. Och flasharna dök upp, den där obeskrivbara känslan av flera olika stämningar, böljande som i en dröm.
– Det var en kille. Han var så underbar. I början. Sen gick det troll i förhållandet. Han var svartsjuk, började trakassera mej. Så blev jag med barn. Jag var bara arton! Det var verkligen dåligt tajmat. Jag ville göra abort. Jag måste ju gå klar min utbildning och börja jobba. Jag kände att jag inte var mogen för barn. Han blev vansinnig. Han skrek, slog och bönade. Det var ju hans barn också! Men jag stod på mig. Då började han anklaga mej för att ha vänstrat, och att det var därför jag ville göra abort. Det gick inte att prata vettigt med honom. Det var inget lätt beslut. Jag tänker ofta på henne, eller honom, hur vi skulle haft det om... Men, gjort är gjort.
En ny underbar kille. Han lovade guld och gröna skogar, och ordnade lägenhet åt oss. På omvägar fick jag höra att han betalt kontant. Jag frågade honom om det, men han svamlade om ett arv från en rik släkting. Det gjorde mej misstänksam, historien höll inte riktigt ihop. Jag märkte det inte först, men sakta manipulerade han mig. Han började lite försiktigt med att det var ofarligt att röka på. Jag rökte inte så mycket då, men han sa att jag skulle känna mig lugn om jag blandade majja med tobak. Han rullade den första ciggen, jag testade, och sen sa han hur mycket bättre sexet skulle bli om jag snortade, så, dum som jag var, testade jag det med. Han sa att han ville göra det ena och det andra med mig, och att det skulle kännas så bra, och jag trodde på honom. Men det han gjorde var rena övergreppen. Till sist hatade jag honom. En gång låg han i badet. Jag kopplade in hans rakapparat, sträckte den mot badkaret. Som tur var, räckte inte sladden. Men jag kunde inte lämna. Vart skulle jag ta vägen? Jag skulle hamna på gatan. En morgon knackade det på dörren. En armé av poliser stormade in. Jag hade bott med en storlangare, skyldig till grovt rån, misshandel och en massa annan skit.
Mormodern började blekna bort.
– Gå inte! Men hon svävade iväg.
– Jag måste tillbaks. De väntar på mig…
Det skramlade vid bordet intill. Servitören lyfte från marken och gled emot henne. Han hade en mild, behaglig röst.
- Nu stänger vi. Välkommen tillbaka!