Vitlök?
Jag kallar det avgrundsplanta,
odlad i Hades katakomber av
en illasinnad dvärg med
hemorrojder och taskig
andedräkt.

Varje gång det dikteras
om allsång väljer jag att
vara tyst eller helt sonika
lämna lokalen. Detta kan
vara en akt av solidaritet:
vid ett tillfälle anmodades
folk resa på sig och stämma
upp i gemensam sång, varpå
den rullstolsbundne sa att
ptja, det blir svårt. Vi två
satt där vi satt utan att sjunga.
Säkert till förtret för någon.

Källkritisk metod fordrar
intellekt medan så kallat
öppet sinne inte fordrar
nåt särskilt.

Varför skulle jag
se ner på hemlösa?
För det första har
ingen hemlös nånsin
gjort mig nåt ont.
För det andra vet
jag att alla kan
hamna där under
ogynnsamma
omständigheter.
Att se ner på sämre
bemedlade är ett
privilegium förbehållet
tankesvaga brackor.
Det är också så att
hemlösa genomlider
saker vi som haft turen
att ha bostad inte kan
göra oss en föreställning
om, vilket snarast borde
ge upphov till respekt
och vördnad.

Paraply är för
äldre damer med
ondulerat hår.

Jaså kör du BMW?
Mercedes Benz?
Det intresserar
mig ungefär lika
mycket som din
fasters pelargoner.

Hösten är inte depressiv.
Hösten är vederkvickande,
mest poetisk av årstider.
Den tidiga våren däremot.
Månaden mars får man
gärna stryka helt. Det kalla
vita labbljuset som kommer
plötsligt och obarmhärtigt
över vinterhärjade marker.
Då är det läge för persienner ner.

Ganska få behärskar det som
förr kallades konversationskonst.
Gemene man känner inte ens
ordets ursprungsbetydelse
vilket lyder umgänge och
inte diskussion.

Vi som inte begåvats med
gröna fingrar behöver
annan information än
"känn på jorden".
Vänligen, notorisk
kaktusmördare.

Kebabsås på pizza
är som senap på
jordgubbstårta.
Vad ska man kalla
tilltaget förresten,
normkritisk pizza?

Morgonen fordrar
två koppar svart kaffe
samt idel tystnad.

Klarar inte av
ljudet undulater för.
Tycker de låter som
trasigt dataspel.

Livet är inte nån
ekvation. Livet är ett
organiskt förlopp,
varför skolfilosofer
är ute i ogjort väder.

Att påstå att lycka är nåt
som kan väljas är inte
bara enastående korkat
utan ett öppet hån mot
alla som dras med klinisk
depression. Vore det så
enkelt kunde vi ju lägga ner
psykiatrin helt och hållet.

Kallprat är bland
det jävligaste jag vet.
Överdriver inte det
minsta när jag säger
att jag hellre går till
tandläkarn och drar ut
tänder då det är förenat
med mindre obehag.

Så kallade ljudböcker är
inte böcker utan ljudfiler.
Lika självklart är det att
lyssna inte är detsamma
som att läsa.

De som envisas med att
säga "smaken är som baken"
när det diskuteras film tar
effektivt död på intressant prat,
plus det faktum att de inte tycks
ha hört talas om filmkritiker.