Längd och vikt ok.
Döv på vänster öra.
Autist, vilket betyder behov
av ordning och en sak i taget.
Gillar rutiner och definitioner mer
än krusiduller och hullerombuller.
Relativ och flexibel? Nej, patologiskt.
Kunde haft bättre träningsdisciplin.
Kunde ha varit mer tatuerad.
Skulle ha gjort den där japanska
ryggtavlan, då när jag hade pengar.
Vinterblek. Framträdande näsa.
Bra trim på hår och skäggväxt.
Hyfsade matvanor. Inga panpizzor
eller små nudelpaket från Kina.
Broccoli och sånt utgör inget problem.
Alltid klippta naglar, aldrig en
dag utan dusch och deodorant.
Aldrig ut på stan i mjukisbrallor.
Minimal alkoholkonsumtion.
Inga droger förutom snus och kaffe.
Ordning på ekonomi och räkningar.
Inga fysiska krämpor, inga sjukdomar
eller allergier. Humöret OK.
Få blyhaltiga dagar trots mars.
Har ju anlag för vårdepression.
Måste vara på min vakt.

Slutsats: skärp dig karljävel.
Har ingen större rätt att klaga.
För egen del alltså. Samhället
är en annan sak. Där är det
min medborgerliga skyldighet
att vara politiskt medveten.
Att inte bli en vanlig slapp
navelskådande kälkborgare.

Starta med milpromenader.
När du fått upp konditionen:
knata ner till gymmet.
Fast det envisas med
krånglande elektronik
vid ingången.

Man måste scanna
av medlemskort
samt fingeravtryck.
Vilket inte funkar
som det ska. Att stå
och fumla med sånt
är åt helsike när
man vill ge ett
världsvant
intryck.

En annan sak:
vill inte vara social
när jag tränar.
Avskyr kallprat.
För mig är träning
en solitär sak.

Borde se om Rockyfilmerna.
Vem behöver självhjälpscoacher
när man kan se Rocky gå upp mot
Apollo Creed som tjurig underdog?
Boxningen är en perfekt metafor
för livets hinder och motgångar.
Fighting spirit och revansch är
det vackraste som finns.

"Var inte så hård mot dig själv"
Jo. Det är precis det jag måste
vara för att funka och må bra.
Jag är varken myshippie
eller cannabismarinerad
slappskalle. Betackar
mig för sån livsföring.

Läsningen är ingen
disciplinfråga utan
en naturlig prioritet.
Ingen dag utan bok.
Bland det lättaste
som finns att göra
samtidigt som det
stimulerar ande
och intellekt.
Orden har alltid
varit behaglig
nerförsbacke.

Men snacka
inte med mig
om matte. Eller
mobiltelefoner.
Där är aversionen
minst sagt påtaglig.
Usel simultankapacitet.
Omusikalisk. Kan
varken sjunga eller
spela instrument.
En annan brist är
att jag totalt saknar
gröna fingrar, vilket
stör mig då jag gillar
både bonsaiträd
och kaktusar.