Det var ju vi, så dom hade aldrig
någonsin en chans, men dom försökte.
Dom gjorde allt de kunde för att ta
vad du var ifrån dig, byta ut och
sätta dit sig själva istället och
jag såg det från håll och blev orolig.

Jag var orolig men du skrattade,
du sa, de är rädda, de vet inte vad
som händer, vad imorgon tar med sig
Vi är snabbare än dom så det kanske
tar en vecka, ett år, men vad spelar det
för roll, de hinner aldrig ikapp.

De hinner aldrig ikapp, jag blev
lugn av det och jag sprang trots att det
inte var mig de var ute efter
jag sprang så länge jag orkade och
satte mig sen här vid bergskammen
ovanför vårfloden och jag väntar.

Jag väntar nu på att du kommer igen
Dom hann aldrig ta dig, jag vet det redan
ditt skratt hördes hela vägen hit och
jag kanske var orolig men bara
en kort stund för vi är ju snabba,
vi tar igen tiden dom stal från oss
Vi vinner, dom hade aldrig en chans