De skär sönder varandra och sig själva
med vassa knivar stympas unga egon;

”killarna”, ”pojkarna”

tvär vänder, ser hur det randas

fläckar ränder sänder, ympar

sjunger stakato om dinosaries

stegosaries, taködlor och geckos

 fuckyou fuckyou fuckyou

betraktar med tålamod

stödd på kryckor

inte undergivet, bara insiktsfullt
säger något lakoniskt platoniskt

kär lek, kärlek

viker undan med blicken

drar hårt

förundras över dörrstängarens styrka

allt som vi tar för givet
men inte lyckas gömma, glömma
ögonkasten, gnistan ini
allt som talar om vi