Genom den vindpinade skogen
dröjde gestalternas drömlika viskningar
Som djupa ljud i den dystra natten
sjöng morgondagens själar
om den förflutna tidens gryning,
om dess ofullständiga början
Viskningar höjdes och sänktes,
mummel, kval, vrål och skrik
De ville inte lämna tiden,
de kunde inte förmå
Deras fasansfulla ljud
fick stjärnor att sprängas,
Jorden delades, händer höggs av
och maldes ned med ensamma
torkade stämband
Allt fler viskade,
för genom den vindpinade skogen
dröjde gestalternas drömlika viskningar
De var inte fullständiga, ännu,
morgondagens själar