Fastän vi bara var signalister, med relativt lugn grundutbildning, så fick vi göra en gemensam övning med jägarförbandet I22 som kommit ned ifrån Kiruna. Det lärorika lilla helvetet utspelade sig under ett par odrägligt kalla februaridygn, på en plats som jag aldrig fattade var den låg, bestående av en enda stor is med djupa skogsbryn omkring. Orten Vittangi spökar i mitt huvud, men så långt norr kan vi rimligtvis ej ha farit, ty vill minnas hur vår kolonn i samma veva tagit sig sakta igenom Harads, vari morfar hade legat död i sex år. Och några stentuffa pojkar fann det vara nästan semester att få komma "till värmen i söder". Deras Fänrik Järnmalm framstod som världens hårdaste stycke urnatur. För dessa fjälljägare var det givet att hoppa i isvak. För oss signalister var isvaken inget tvång, men något vi skulle ha förlorat status på att låta bli. Jag som knappt ens vill bada i sommarsol, kom på en klok kompromiss : bad om att få hoppa i utan att behöva doppa huvudet, vilket beviljades.

Väl nedstigen i det rutiga hålet, skulle man anhålla om att få komma upp igen - mest för att testa hur/om rösten funkade. Orden skakade av chocken för kroppen. Tyngden av allt mer genomdränkt uniform kändes tillräckligt förlamande i sig. Dem som knappast kunde kravla sig över kanten för egen maskin, blev uppdragna genom repet vi hade fått fäst kring midjan. Sedan var det bara att springa, eller stulta fram så fort man förmådde. Det tveklösa målet var värmetältet som hägrade skönt i skogsbrynet. Man fick minst en ledsagare bredvid sig under ruschen. Därinne bland kaminens heta ångor stod ett sällskap beredda att ta emot varje hjältes superblöta klädlager, samt skänka torra i utbyte. Förmodligen hade man förberett sin egen väska med hela konkarongen, iom att storlekar och glasögon och namnbricka måste stämma. Sammantaget var övningen ändå lätt, jämfört med vad man kan hamna i under ett brinnande live-läge.

Vi hade lyckats bygga snögrottor, mer eller mindre lika igloos. Där inuti skulle vi övernatta, och åtminstone jag fick godare sömn än man kunde tro. Bygget hade skett med hjälp av dessa jägare som också visade hur man tillverkar en ryggsäck genom att tälja träslanor och knyta strumporna till remmar. Så våra bostäder höll, hela taket runt, och en viss rymlighet rådde efter tillräckligt trång ingång (ingen värme skulle släppas ut i onödan - minns inte om man täppte för hålet med granris eller våra egna persedlar). Vi hade fått skotta snö längs isen, för att samla ihop till den lilla sovsalen där på. Urgröpningen sköttes av expertisen. Likafullt frös man förstås en smula, som medförde att man behövde kissa oftare än annars, vilket försvårade sömnen. Tog verkligen emot att böka sig ut mellan minst fyra soldater, kränga på sig vapnet och stridsbältet, lämna värmen och hitta ett snår där fienden fick svårare att spåra en, bara för att lätta på trycket i tjugo köldgrader. Visserligen var belägenheten klart lättare för oss små herrar, än det torde vara för dagens damer som vill göra värnplikt.

Att bilda en pöl i kronans vita långkalsonger var uteslutet; den blivande isen kunde säkert äventyra hälsan intill överlevnadens gräns. En svag stund övervägde jag att slå minsta möjliga drill inuti grottan - försökte föreställa mig de eventuella effekterna - hurpass förskräckta eller förbannade kamraterna borde bli?! Jag skulle ha kunnat förlåta dem i motsvarande situation. Kröp rentav fram på knä till ett tänkbart hörn nere vid kängorna, men hade vett nog att hejda mig. Upptäckte dessutom hur Grodgren hade vänt hela sig, så han sov med skallen mot utgången, tvärtemot vad vi blivit instruerade. Grodgrens utrustning var ofta i ett dassigt skick, tyckte i varje fall Löjtnant Leijon som konstaterade halvt på skämt att "Du klär dig ju som Kronblom!" Kunde ha råkat trampa den stackars grabben över käften, om jag icke märkt positionen. Mörkret i igloon var nog mer kompakt än i tälten med kamin. Snön skimrade desto intensivare när man väl kom ut, på den vida isen dessa hårdaste dygn i februari. Ingen klaustrofobi hyste jag på den tiden, som annars hade varit som upplagt för här.