Stengolvet tillät mig att byta skepnad

till dess tvilling

fasaden hårdnade i en mask

jag alltid skulle få bära

Fasaden spändes fast

mellan ett järnställ och en lägereld

av dig

i ett nöjt leende

speglades allt i glittrade ögon

för den exakta sekunden

sekunden innan min fasad försvann

ut i tomma intet

och jag blev åter en daggmask

livrädd för världen