Det var en gång människa
som ensam sökte livets svar
hon bar på frågetecken
av den tyngsta sorten
de var tio meter höga

en dag betraktade hon utsikten
från toppen av ett frågetecken
hon samlade hastigt
alla ord ur den bok hon en gång läst
lade dem försiktigt i en säck
och formade alla meningar till nya
skred till verket med sin dröm
om sanningen

hon lutade sig försiktigt framåt
spejade över fält, skogar och berg
fäste blicken på en punkt i fjärran

där

långt bortom berg och dimma
satt en figur
med fickorna fulla med bokstäver
deras blickar möttes
och på en tusendels sekund
var de varandras liv och framtid
de såg
grävde i fickorna
och släppte samtidigt ner
orden

ingen sett förut

de byggde en bro av alla ord
lämnade sina höga frågor
och vandrade i samförstånd
mot ett liv
med kärleken som

fallskärm