Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilar

Och när jag lutade pannan mot ditt varma nyckelben
var det nästan som att min starkaste mur höll på att rasa

Med ett hjärta som krampat över allt som aldrig hade sagts
och nu bara sjönk ihop på golvet i en total obetydlighet
Men någonstans i luften fanns du och jag kunde vara liten utan att landa på sten

Jag hade kunnat luta mig mot en slipprig vägg, kräkas och gå vidare
Men just då vågade jag luta pannan mot ditt nyckelben




Fri vers av Sara Se
Läst 522 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-10-14 23:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara Se