hon kanske har
en skarp reflektion
en röst som känns
ett språk du förstår

men inom henne
skakar universum
och marken hon vandrar på
känns aldrig
trygg

hon kanske har
hunnit med att andas
de andetag som krävs
för bibehålla liv

men det var för att hon svalde
så mycket annat
det var för att hon glömde
tystad gråt blir till sten

en trötthet
som förlamar
en tystnad
tar henne till botten

hon kanske
fäster blicken
springer över asfalten
bedövar en smärta

men inom henne
hinner krampen ifatt

inom henne
faller alla himlar