Jag känner trycket av omgivningen
som om någon har vält statyn på Gustav Adolfs torg
över mig får mig att sakta kvävas och vändas
ut och in

komprimeras till någonting mindre mer passande
likt en bil i en bilkross formas jag till en kvadrat
för att kunna pressas igenom samhällets gjutform
och kunna läggas som en bit i pusslet som utgör
det som kallas systemet

Att leva utan mjuka kanter och chans till omformning
på en plats där allt är kalt och avklätt som högstadiets
omklädningsrum kan kallas helvetet precis som
omklädningsrummen var helvetet på jorden
- då

En känsla av att konservativt konserveras som
den man aldrig var och aldrig få bli den man skulle
kommit att bli om statyn på Gustav Adolfs torg
aldrig vält

Att ta sin plats och veta den att alltid flyta med
när behovet spränger att få flyta ovanför och
bortanför tyngden av historiska döda hjältar

en av tvivlet kluven framtidsvision om att aldrig
komma till himlen på grund av att man korsfästs
vid sin roll som alla gett dig och jag gett mig själv
vi är själva monument

om än av kött och inte av sten är man stagnerad
en formpressad symbol för samtidens ideal
skillnaden är att jag kommer inte gå till historien
men likväl vittras bort

likt statyn på Gustav Adolfs torg