usch så man kan sakna någon.
hur motoriken kväver mina ord och aldrig var du min heller
din motorik får mig att skriva hemska klychér
som alla svärord på rad plus vacker tusen gånger om
jag la ner mitt rispade hjärta och sentimentala själ i oss två
men vi var aldrig några romeo och julia
men du kunde fylla ut allt det där tomrummet
och värma mina ådror
sända ut lyckoattacker till mitt slitna leende
nu springer jag utan gravitation
och cyklar utan nav
som en bil när motorn är ur
jag försöker krama verkligheten tillbaks
men den vill bara att jag ska
smaka på botten
åh, din motorik får mig att slänga ur mig sånna
konstiga repliker
som samma fråga flera gånger om
istället för att förklara hur det skälvde vid din beröring
och skakade bort all min verklighetstrogenhet
den skingrades med dina fotsteg
jag var aldrig älskling och du var aldrig min
du kunde få himlavalvet
och det vill du ha
då hade jag också släppt trädtopparna