Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
usch så man kan sakna någon.


hur motoriken kväver mina ord och aldrig var du min heller

din motorik får mig att skriva hemska klychér
som alla svärord på rad plus vacker tusen gånger om

jag la ner mitt rispade hjärta och sentimentala själ i oss två
men vi var aldrig några romeo och julia

men du kunde fylla ut allt det där tomrummet
och värma mina ådror
sända ut lyckoattacker till mitt slitna leende

nu springer jag utan gravitation
och cyklar utan nav
som en bil när motorn är ur
jag försöker krama verkligheten tillbaks
men den vill bara att jag ska
smaka på botten

åh, din motorik får mig att slänga ur mig sånna
konstiga repliker
som samma fråga flera gånger om

istället för att förklara hur det skälvde vid din beröring
och skakade bort all min verklighetstrogenhet
den skingrades med dina fotsteg

jag var aldrig älskling och du var aldrig min

du kunde få himlavalvet
och det vill du ha

då hade jag också släppt trädtopparna




Fri vers av Ängel i regnet
Läst 689 gånger
Publicerad 2006-10-25 19:57



Bookmark and Share


  Sanningsägaren VIP
imponeras av ditt språk
du har en gåva
var rädd om den
fortsätt skriv!
/Åsa
2006-11-04

    Oprofessionell
''jag la ner mitt rispade hjärta och sentimentala själ i oss två
men vi var aldrig några romeo och julia''

Bara dessa rader, ger allt.
2006-11-01

    vilsen
jag måste medge att jag känner igen en del av det du skriver... skrämmande och skönt på samma gång ! snygg knorr på slutet :)
2006-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Ängel i regnet