Ensam i stor glasbubbla

skör, ömtålig

kristallformade tårar

ord gör stora sprickor

slår sönder tillvaron

att inte ta till sig

är inte lätt

man stänger in sig

tar bara emot

tror på det som sagts

slag mot kropp

smärta inuti

trygghet försvinner

allt som finns kvar

bara tomhet och oförståelse

Varför jag?