Hon tog ett sista varv inne i lägenheten. Kollade att spisen var av. Kylskåpet stängt. Datorn... TV:n...

Gick tyst in i lillflickans rum. Klappade henne ömt på kinden. Böjde sej ner och inandades hennes ljuva nackdoft.

Hon tvekade... böjde sej sen ner och kysste hennes kind.

Utan att hon tänkte på det plockade hon med hennes teckningar på nattbordet. Föste ihop och rättade till.

Sen gick hon in i pojkens sovrum. Han hade sparkat av sej täcket och låg utsträckt i fulla sin längd. Hon stod stilla i dörröppningen och bara tittade. Ögonen skiftade och blänkte. Fångade in ljuset från nattlampan. Sakta smög hon fram och bredde på honom täcket. Hon smekte undan en lång blond hårslinga som låg tvärs över ansiktet. Plockade försiktigt bort serietidningarna som låg utspridda i sängen. Böjde sej ner och kysste honom på pannan och släckte.

Hon gick in i deras sovrum. Stod och tittade med tom blick ner i sängen.

Hon la ett blankt kuvert under hans kudde, men han skulle aldrig förstå innehållet i det... det visste hon.

Hon gick ut i hallen och tog på sej ytterkläderna. Öppnade dörren och... gick.

Efter ett kvarter kom tårarna och plågorna i hennes hjärta, men hennes ryckiga gång följde vägen beslutsamt fram till den väntande Taxin.

Denna stad skulle aldrig få veta.

Denna stad skulle dö i samma stund hon vände ryggen åt den.

Och den skulle glömma... så småningom skulle den glömma.

Själv visste hon inte när hennes glömska skulle infinna sej. Hon hade mod att vandra i tusen tysta nätter för sin sak... men inte för att få förrena sej med den.

och hon såg att hon fortfarande krampaktigt höll i lillflickans teckning...

Det enda hon nu hade kvar...