Du sitter inte längre på min balkong varje måndag
och väger våra hjärtan i guldskål för att se vem som
älskar den andra mest fast vi egentligen aldrig sagt
de där tre orden till varandra men det behövdes nog
inte för du hade mig och jag hade dig och vi hade

balkongen och du hade alltid nya blåmärken lite
överallt och ibland syntes dom bara i dina ögon men
jag märkte alltid och jag samlade dina trasiga tankar
i mina händer och försökte laga dom så gott det gick
och det var okej för mig för du var mitt älsklingstrassel

Dina känslor rann ut på mina kuddar och märkena är
faktiskt kvar fortfarande fast du för så länge sen sa
hejdå jag kommer imorgon igen fast du aldrig kom igen
Du lämnade mig ensam bland dina skärvor och mina
kuddar och jag tänker på hur mycket jag hatar det

faktum att ingen stannar kvar fast jag försöker vara
så bra jag bara kan och jag försökte bara vara någon
som du kunde prata med och jag ser fortfarande dig
ibland och du har dina blåmärken med dig men du
väger inte längre våra hjärtan i guldskål