Din strupe är raspig av frostig kyla

Fukten gör att lungorna piper

Du försöker att dina blodiga händer skyla

Mjölksyran i benen skriker

Bakom hörs hundarnas ivriga skall

De har dig på spåret helt klart

Din stank, ditt kännetecken blir ditt fall

För falla det gör du uppenbart

Liven du tog, var inte dina att ta

Morden gick inte osett förbi

Nu är det ditt blod som massan vill ha

Bered dig att drabbas av vårt raseri

De kvinnor du ströp får du aldrig se mer

Fria är nu deras själar

Om nåd är det ingen mening du ber

Män som du hos satan trälar