Behöver din son verkligen den där stora legobyggsatsen som han kommer att leka med ungefär två gånger på ett halvår och sedan glömma bort? Får du inte dåligt samvete när du suttit i fyra timmar och proppat i dig så mycket lutfisk med vitsås?

    Då och då skänker ni en vänlig tanke till dem som jobbar på jul. Brandmännen och Arne Weise till exempel. "Ååh, stackars dem som inte får vara hemma på jul."

    Det finns folk som hade varit överlyckliga om de hade haft ett jobb att gå till på jul. Att bara ha någonstans att gå. Det är en dröm för många.

    Svenskar lägger ner 22 miljarder kronor på julklappar varje år. Varför ska vi ha en dag om året då vi ska ge alla vi känner massa saker och vara snälla. Varför kan vi inte vara snälla varje dag något till någon som gjort sig förtjänt av det? Jag har ingen som helst lust att stå och se rikemansungar gråta över att de inte fick coolaste dataspelet som endast kommit ut i USA. Jag har ingen lust att stå och se på medelklassen och underklassen och gnider händer och säger "Ja nu ska vi unna oss något extra som vi egentligen inte har råd med."

God helvetes jävla jul. Vi alla firar Jesus födelse som egentligen skedde i april. Nej! Det är fel. Vi firar inte Jesus födelse. Vi firar att vi har en sån underbar familj. En sådan där liten kärnfamilj med mormor och farfar. Så hugger vi en fin liten gran som hela släkten dansar runt och alla är så förbannat glada. Alla har det så bra. Hur kan folk arbeta på julafton och bara strunta i barnen med samvetet i behåll? undrar alla.

    Barnen klarar sig, tro mig. De har sina nya fina leksaker de fått. Det finns så många andra i samhället som behöver hjälp. Och de blir glada bara för att det är julafton. Julafton för dem är som vilken dag som helst. En dag i ensamhet och längtan efter ett eget hem och en egen familj.