Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Drömmer mig bort


skogstjärnen

Sakta går jag i gryningen
på de frostmärkta stigarna
låter fötterna själva finna vägen
Spinelnäten gnistrar
i morgon ljuset och
gräset böjs försiktigt under
mina lätta fötter
Trädens rötter skapar små
fällor som jag försiktigt
hoppar över
Livet börjar vakna
fåglar kvittrar och solens
strålar bryter igenom
trädens grenverk
Fötterna styr mig mot
den trollska skogstjärnen
Plötsligt bryts tystnaden
av ett rådjur som skriar på sitt kid
Jag står som trollbunden och
ser på hur kidet diar där vid
vattenbrynet.
När jag åter är ensam smyger
jag mig sakta fram till tjärnen
Låter mina kläder falla
stiger försiktigt ned i det kalla vattnet
huden knottras och hela kroppen
spänns.
Simmar några meter och
känner hur musklerna vill krampa
Tar mig upp på land och ligger länge
kvar där ensam i skogen vid den
trollska tjärnen.
Alla mina sinnen är som fördubblade
så sensitiva att varje ljud får mitt
hjärta att slå ett extra slag
Ligger och drömmer mig bort med molnen
njuter av att få vara ett med naturen




Fri vers av Lillali
Läst 524 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-03 23:20



Bookmark and Share


  Gawain VIP
Precis magiskt... doppet i det mystiska, naturliga orörda... Svindlande tanke!
2007-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Lillali
Lillali