Jag lägger min kind mot din solvarma sida
känner doften av mossa och lav
sluter ögonen och försöker höra
vad du har att berätta

Du bär på historier och spår
sedan urminnes tider
På smärta ingen levande
varelse kan förstå

Funderar på hur det kändes när
inlandsisen bröt dig loss
Hur du under oänliga tider
sakta förflyttades över \"vår\" jord

Nu har du legat här i många tusen år
sett arter födas och dö
Sett människor kriga och svälta
Sakta förgöra din planet

Där under mossan finns ristningar
skapad av människor
som inte hade papper
att berätta sin historia på

Långt in i ditt hjärta finns skelett
från sådant som vi människor
aldrig har sett

På din utsida finns spår från nutiden
Sakta har du börjat vittra sönder
sakta förgör vi nutidsmänniskor dig

Lika långsamt som du föddes
kommer du att dö