Kärlekens motsats är inte hatet, utan att inte längre känna, att låta hjärtat gömma.

Lika lite är godhetens motpol ondskan, utan likgiltigheten, att inte ens bry sig, att låta sinnet det förglömma.

Att vara vaken är ej heller motsatt mot att drömma,
men däremot att inte längre vilja se verklighetens ansikten, att genast fördöma

För drömmen är när ens inre sjunger hjärtats melodi i bilder, som sinnet söker finna orden till.
Först då kan man vara sann, sann mot en eget väsen, om man vill.

För mig är du en motsats…inte som alla andra.

Du är när drömmen funnit sina ord, låtit tanken vandra.
När likgiltigheten falnat och värmen hittat fram, en kännande, värmande, strålande gestalt.

TACK för att du ger mig utbyte av tankar, drömmar en färg på vardagen, en tillgång i mitt allt!