Jag har vandrat så många mil, så många år.
Sett så många liv passera.
Levt som en levande död.
Slutade skratta slutade le.

 Vandrade, letade, hoppades.

Så en dag började det värka i ryggen
Det var vingar som växte ut!
Jag vandrade vidare
Sakta började världen att förändrtas

Plötsligt var avgrunden där
Skulle mina vingar nu bära?
Eller skulle jag störta ner i ljupet?
Kastade mig ut!

Blundar, känner vinden vina runt min kropp
Störtar! Tiden går, känner paniken
Ser ljuset, känner farten dämpas
Luften fångas under mina vingar

Svävar!

Flyger sakta upp ur avgrunden
Tänker:
Nu börjar livet!