Stjärnorna blinkar däruppe
Sneglar ner på mig som är dum
Varje andetag svider
vintern gör alltid ont…
Det var i snön jag först såg dig gråta
Och tappa din kaxiga mask
För en sekund eller så var du sårbar
Men – jag märkte det knappt…
Jag var upptagen av min längtan,
Av min sorg och min trasiga kropp
Undrar hur allt hade blivit
Om jag hade vågat ge upp…?