hon sitter där på marken
med gräsmattan under sina fötter
det har hon gjort nu
sommar efter sommar
hon sitter bakom bänken
som hon kallat sin tron
senad 79
men det är så suddigt
det kan ha varit 75

och barnen är borta
det var längesen
de försvann någongång
mellan hunden och mannen
han som alltid kammat hennes hår
det som fastnar i varge smekning nu
och luktat gott
har det inte gjort sen 79
men det är så suddigt
det kan ha varit 75

klocka har hon igen
men det är helt öde där hon sitter
och de där glada människorna sover nog
i varma tvättmedelsdoftande lakan
och filmliknande drömmar
såna har hon inte längre
och sovit gott
har hon inte gjort sen 79
men det är så suddigt
det kan ha varit 75

så nu vaknar folk till liv
och hennes vänner
sätter sig brevid
vissa skrattandes vissa darrandes
vissa skadade
och det dricks och röks
sjungs och bråkas
men framför allt glöms
allt som var innan 79
men det är så suddigt
det kan ha varit 75