det kalla täckets varma hälsning
vid en titt genom glaset
gatlyktorna har slocknat nu

vad kan vara vackrare?

som om tiden frusits av samma styrka
som fångade vattnet i istappen
draperade med tystnaden just för denna stund

flingor flätas samman i en snöväv

jag fastnar likt ett barns tunga som legerat sig
med stålet i en lyktstolpe
fastnar på stadens varma glimmer mot snön

hur kan vitt bära så många färger? 

 ingen är ute mer än den halvfrusna morgontidningen
som sveps iväg längs den tomma gatan

vinden bjuder yrandes till dans

alla i min värld sover nu
bara jag ser natten när den dör
alla i min värld drömmer nu

så dör alltså natten...                                  
till ljudet av en grynings födelse