Det var på perrongen mellan
då och nu
som jag blev stum
och du sa att det bara var ord

men ord är allt
och ingenting

Ord är blekgula kärleksbrev
som ungdomen för den åldrade

Misantropernas kärleksakt
där det oförklarliga
tar mark

Med en svidande ansträngning
tröstad bara av gråten
sa jag att
vi är barn av Babels torn

och att det får vara
elden mellan oss