det fanns en skog jag kunde springa i
blundandes

varje träd varje stubbe
jag visste var de fanns

det hände att jag satt där
ibland

för friheten fanns på kullen
som jag visste
ingen annan hittade till

det var där jag grät

det var där min walkman spelade
låtar ett litet barn
inte skulle lyssna på

men jag lyssnade
av hela mitt hjärta

det var där min walkman spelade
låtar ett litet barn
ej skulle förstå

och den dagen jag förstod
började jag att gråta

ännu mer

på hemväg
jag torkade min stövlar noga
innan jag äntrade ingången
av vad som skulle ha varit
mitt hem

jag torkade alltid noga av
alla spår
som talade om var jag varit

spåren som talade om
att jag hade
gråtit
spåren som talade om
att jag önskade mig

något annat

men ändå var
det aldrig någonsin
någon
som märkt att jag
varit borta