Med ansiktet i vattnet han låg

Med andedräkten frustande ett oljud

Ett försök att åter greppa tillvaron som den är

Åter ett misslyckande han tänkte

Grändens väggar viskandes hans historia

Med kroppen som för länge sedan vissnat

Med själen som aldrig blommat  

Åter ett misslyckande han kände

Många gånger han önskat dödens närvaro  

Men aldrig döden honom sökt 

Åter ett försök att resa sig

Åter ett försök att lien nå  

Skammen för lätt att göda

Skammen för tung att bära

Döden honom ser för ung att skörda

( men ta min hand och vi skall ödet möta )