Jag minns den morgonen

vaknande i den unga vårsolens strålar

uppfylld av den nya dagens löften om lek

men denna morgon

den sista i ditt unga liv

jag blev väckt

av sorgens besked

en liten pojke du var

som lämnade denna värld

utan ett farväl kroppen gav upp

bara dagar innan du skulle fylla sju

den sista natten innan våren kom

kroppen som gav upp

efter timmar av kamp

döden som inte ville styras

av lekfullhetens lag

Det kändes som en evighet

evigheten för ett barn

tiden då jag fick vara din bästa vän

dagar fyllda av lek

för två sexåriga pojkar

alla äventyr som gav oss svar

vår lek bland skogens alla träd

vid berghällar och sjöar

i rum och vrår i vad som skulle bli

ditt barndomshem

där endast minnen idag låter sig höras

bilder jag ser genom min själs fönster

Idag lever jag mitt vuxna liv

och du gör dig ofta påmind

ett gulblekt fotografi från 1983

föll från barndomens bok

som jag höll i min hand

möter dig om nätterna i drömmar

du ger mig ditt handtag

hjälper mig på vägen

leder mig genom problem

fyller mig med motivation

att leda andra i inspiration

min bäste kamrat

jag minns dig lika väl idag

trots alla dessa år jorden kretsat kring sin sol

saknaden efter dig

du kändes som en bror

som försvann

natten till vårens första dag