Ur mörkret framträder hans skugga
ögon gnistrande som svarta diamanter
med ett djup så skrämmande

Ett leende sändande gnistor
svarta som silverstjärnor
svidandes i ditt skinn

Händerna griper i luften efter din kropp
och du vet inte om det du känner mot huden
är naglar eller klor

Du kliver ett steg närmare
inte för att du vill
för att din kropp svarar på hans rop

En blodsdroppe lyser på din hud där han dig ömt smekt
och hans läppar färgas purpurröda
då han dricker dig

En djup åtrå vaknar ur din avgrund
du kliver ytterligare ett steg närmare
lockad som en fjäril till elden

Du märker inte att du sitter fast
förrän du skyggar för skuggan
känner lädret mot din hals och kylan från den blanka metallen

Fylld av en insikt att reträtten hindras för evigt
hör du hans leende
när orden framträder i mörkaste eld

Nu är du min