bittert smakar
askans flarn

grodnätter
kanske
vattenfras

relationen mellan
våra rop
bryter åter konstanten

öknen
du vet
som att komma uthungrad
driven av törst
och yr från vindar
man inte kunde läsa
utan att falla i sömn

om en drucken hyena
låtit mig vara kvar
sippat bjudna drinkar på
houdinis beska oas

papaya

så nötsöt
vajar knappt förströdd

man tycker sig känna igen
sedesamt lätt smekt

håller saltvågorna
allt
för sig själv

och
där insatsen är given
utan signal

är världen sådan den framträder
obegriplig och klar
så bildas proppar på öknens golv

du
döda murar står
utan att röra en min