Likgiltighet.
Kan någon bara komma och ta mig härifrån,
för jag orkar inte göra det själv.
Kan någon hjälpa mig att hitta den rätta platsen,
för jag är vilsen.
Jag vet inget längre.
Nej, jag vet inget längre.
Ingen förstår och allt missuppfattas,
och jag kan aldrig förklara hur allt egentligen är.
Det enda jag kan säga är att saker inte är som de borde vara.
- Din svaga lilla veka jävel! Ta och ryck upp dig någongång!
Du klarar ju ingenting, jag tror inte ens att du försöker!

Hon skriker i mitt huvud,

och jag undrar,


kommer saker någonsin att bli bättre?