Vinterkylan sprider sig återigen över staden
och mina lungor tvingas att andas in den

det är så kallt att min själ snart fryser till is

Den disiga dimman har lagt sig
som för att visa att nu är den tunga och mörka tiden här igen
den dimmiga tiden då inget syns riktigt klart
riktigt utan några hinder
riktigt på riktigt



Men jag vet att jag kommer inte förfrysa den här vintern
jag kommer inte vara någon annan
jag kommer inte låta dimman skymma min nu klara blick




För nu finns du
du som skyddar mig i alla tider
du som värmer mig med dina kyssar
du som vårdar min själ vad som än händer


du som håller mitt hjärta
som pumpar det röda blodet i min kropp