Den verbala exekutionspatrullen radar upp
korridoren växer till oändlighetens hallar
för varje ekande steg slår hjärtat... inte
frusen luft fyller mina krampande bälgar

- Feta padda!

Krokprydda väggar där jag hakar upp mig
rader av unga ögon som lyser av mörker
horder av fötter danade att lägga fällor
allting krymper även det som kallats jag

- Vågar du inte gå?

Främmande blir för dem skrämmande nära
gemensam fiende lättare att bära än sig själv
då såg de ner på mig och mina grodlårs gång
paddan är svår att fånga den har inget fäste

- Fegis!

Tjock eller smal kan paddan anpassa sig
en dag en gång nån gång kanske ser dem
ett sätt en vilja kanske märker de efteråt
att den som satt kvar i träsket var bara de

- Ditt äckel!

Jag levde en måltavlas liv målades randig
slagens röda färg är borta men inte dess ärr
jag växte upp och jag har ögon likt en groda
ser jag uppåt även fast minnet alltid är kvar

- Kom då!

Fick en kyss när livets skola lärt mig läxan
inte av kärlek eller vänskap men av insikt
Jag är ingen prins idag bär ingen skimär
ni är fast som yngel i eran egen bitterhet