Och dem sa, att i den sekunden man börjar skriva poesi då tar man sitt sista lyckliga andetag, men det behöver ju inte vara sant, men jag kommer i alla fall att tro det eftersom jag är en sådan som tror på folk.
Lurad. Dum. IDIOT.
Och jag kommer antagligen inte bli helt nöjd förrän du sagt \"Jag vill gifta mig med dig\" och jag fått svara
\"Jag hatar dig\".
Och jag skulle ju aldrig mer skriva poesi om dig, men det är jag som bestämmer i min värld numera och jag säger att det här är bara ord.
Och förr i tiden var han den listige och sluge kungen i riket, hon var endast en narr. Någon som var patetisk på heltid. Nu är hon drottning över riket och dem säger att hon har sina kandidater.
Men någon tävling äger aldrig rum.
Hon låtsas förälska sig i en pojke utan känslor för han verkar på spännande och allt han säger är poesi, och skriver hon som honom kommer hon också att bli surrealistisk.
Och hon leker kär i en pojke med påhittade känslor. Och kanske blir hon inte kär i honom eftersom han inte verkar ha den rätta sjukdomen.
Och hon fantiserar om allt, det är antagligen därför ingenting händer henne. Det man tänkt händer aldrig, säger dem, och kanske är det sant, det är vad hon kommer att tro i alla fall.
Och hon blir aldrig kär på riktigt. Antagligen för att den enda kärlek som existerar i hennes värld är saknad med baktankar. Och antagligen för att hon till minst en tredje del är fast i den andra världen.
Och hon gillar att bli förkyld i brist på annan förändring. Får man bihåleinflamation har man tur. Då kan man gråta hela dagarna och skylla på våren.