Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Flummigt.. Vad jag försöker få fram är att allt var mycket enklare när jag var liten, att tiden liksom rusar och saker växer och får stor betydelse utan att jag hinner med, och det som var vackert och enkelt bara... försvinner.. Okej, keff förklaring...


Fördolda förflutna

Det fanns en vind
som blåste över barndomens sommarängar
Det fanns en ton
som genljöd mellan mjuka snötoppar
Det var en tid
av tro och tillförsikt

En tid av framtid

Men tonen tystnade
Vinden upphörde
och tiden stannade till
Den vände
och började rusa i cirklar
i större och större cirklar

Till slut inneslöt de allt
och till och med ängarna och bergen
var borta


Fri vers av johanna1234
Läst 250 gånger
Publicerad 2007-07-06 14:33



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Ja tyvärr finns det en risk
att man som stor inte längre kan se
dessa ängar...bra beskrivet tycker jag,
och vackra ord
2007-08-11

  Hermonius
Jag känner igen känslan du försöker förmedla (och lyckas förmedla i mycket målande och vackra ord enligt mig). Tänk om man fortfarande var barn och ej behövde ta så mycket ansvar eller oroa sig för saker och ting!

Mycket bra skrivet!
2007-07-06
  > Nästa text
< Föregående

johanna1234