det var bara solen som sken över din axel
då, en tisdagsrast i april
för så länge sedan
och alla krokusar som slog ut
var bara en naturlig del av våren




på kasettbanden jag lyssnade på när jag var liten
sjöng de om hur önskningar blir sanna
när en isbjörn vänder nosen mot söder
och önskar riktigt hårt


nog fanns det is bland mina krokusar
men söderläge var det knappast



och jag som alltid trott på sagor



i mina drömmar vinner alltid de Goda
prinsen kommer alltid på en vit häst
prinsessan har alltid blå ögon och skor som passar



det här är verkligheten, älskling
sa du
inte
särskilt inte: älskling,
men verklighet var det ändå
betongen var så fruktansvärt tung
gungade bara stilla
där vi gick







när jag var elva
kladdade jag samma bokstäver i dagboken
sida efter sida
och kluddade argt över dem igen
när Han bara sa fem ord till mig
på hela dagen









det finns de som säger
att man lär sig nåt av allt
att man går vidare klokare, starkare
och visst är det så men
jag gör ändå samma misstag nu
som nittonhundranittionio